Igår efter joggingturen och innan Broadchurch bestämde jag mig för att meditera en stund på min balkong. Rob har lärt mig lite grunder i meditationen, han har varit på meditationsläger och är ganska vass på det där.
Jag bestämde mig för att börja med 10 minuter. Satte mig i skräddarställning, blundade och koncentrerade mig på andningen, på ljuden runt omkring mig, på vinden, på dofterna. Sen började jag tänka på nästa blogginlägg, det kan ju handla om mina nya sandaler, eller om meditation, eller keso. Men vänta jag är ju inte i meditationen längre. Så ömsint tillbaka till andningen, andas in, andas ut. Hur känns kroppen? Lite stel i axlarna fortfarande, och så kliar det på benet. Andas in, andas ut.
7 minuter klarade jag, sen kändes det som att jag skulle gå under om jag inte fick titta och röra på mig. 7 ynka minuter. Här finns utrymme för förbättringar. De 7 minuterna gjorde ändå gott.
Hallå, sju minuter första gången är ju jättebra! Sluta vara så självkritisk! ;)
SvaraRaderaDessutom är det väl inte antal minuter som är det viktiga, utan avslappningen och koncentrationen.