Jag är helt värdelös på att införliva nya vanor i mitt liv. Det följer alltid samma mönster.
1. Jag kommer på en idé (inte småäta mellan målen).
2. Jag införlivar idén med liv och lust (jag äter frukost, förmiddagsfika, lunch, mellanmål, kvällsmat)
3. Max en vecka senare börjar jag göra undantag (jag är ju sugen på en glass på vägen hem från jobbet, det gör väl inget?)
4. Jag kommer på en annan riktigt bra idé (göra dagliga armhävningar)
5. Jag kommer på att jag helt glömt bort den första vanan jag försökte ändra och har helt fallit tillbaka i gamla mönster (jag gör visserligen en och annan armhävning, men jag småäter mellan dem).
Nästan alltid samma sak. Jag håller sällan ut mer än ett par veckor. Sedan börjar det bli tråkigt och något annat är roligare. Därför känns det som att jag börjar om hela tiden. Jagar nya hälsovinster innan de gamla är hemma.
Jag är likadan med mycket annat, det är roligare att påbörja, planera, köra igång och börja, än att fortsätta och slutföra. Därför har jag tusen påbörjade stickningar hemma. Det verkar vara samma fenomen. Kanske behöver jag byta personlighet för att komma runt detta. Eller kanske acceptera att jag är en påbörjare och hoppas att vissa saker fastnar (det finns ju trots allt både färdiga stickningar och ändrade vanor i mitt liv)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar