onsdag 29 juli 2015

Mål

Mål. Man måste ha ett mål med sin träning. Springa fortare på en viss sträcka, lyfta tyngre, minska i vikt, öka i vikt. Helst ska målen vara mätbara och konkreta, milen på mindre än en timme eller ta 30 kg i bänkpress (är det mycket eller lite?).

Jag är mycket tveksam till den typen av träningsmål. I alla fall för min egen del. Jag bryr mig nämligen egentligen inte så mycket om att bli snabbare och starkare om jag ska vara ärlig. Jag vill må psykiskt och fysiskt bra. Det är mer vagt, okonkret och inte särdeles mätbart. Det blir svårt att planera träningen efter ett sådant vagt mål, det blir lätt lite halvdant, ett pass på gymmet här, några armhävningar där, lite yoga, ett par km i joggingskorna. Det är på ett sätt befriande att göra det jag har lust med, samtidigt väljer jag ofta den lätta vägen. Det är rimligt att tro att jag genom att träna så ostrukturerat kanske jag inte kommer att må bra, dels för att den tid jag lägger ner känns aningen bortkastad, dels för att jag faktiskt behöver bli starkare för att må bra. Men att bli starkare är inte målet, utan konsekvensen av att vara starkare är målet.

Att må bra fysiskt och psykiskt genom träning och rätt mat är visserligen vagt, men det är väl ändå ett bra mål. När det gäller träningsbiten har jag satt av tid 3-4 gånger i veckan. Det gäller att se till att den tiden blir kvalitativ och välinvesterad tid. För att nå dit funderar jag på att ta en timme eller två med en personlig tränare i höst. M kan säkert hjälpa mig att komma vidare i detta också. Men vanan att träna 3-4 gånger i veckan sitter i alla fall. Det är jag stolt över!

måndag 27 juli 2015

Svårfokuserad

Mina fokusområden går det ärligt talat inte så där vansinnigt bra med. Varken med målen i sig eller med att hålla fokus.

Det är svårt att dra ner på kolhydraterna. Att inte äta mellan målen går bättre, men att hitta ett bra, kolhydratsnålt mellanmål är riktigt krångligt. Men jag försöker att tänka som jag gör med träning, att jag får göra små framsteg och öva och öva och öva. Jag tänkte inte att jag skulle kunna springa en mil när jag snörade på mig joggingskorna första gången, varför tror jag då att jag kan ändra mina matvanor i en handvändning?

Det lustiga som händer när det känns som att en uppgift är för svår, är att jag vill hoppa av och göra något annat, och visst kan det vara en vinnande strategi, men inte om man inte försökt ordentligt. Jag hittade en app häromdagen som handlar om att ändra vanor, där var första tipset att börja dricka vatten varje morgon (det gör jag redan) och sen kommer det säkert fler tips och jag var beredd att hoppa av mina fokusområden och rätta mig efter appen i stället. Men nu gäller det att göra annorlunda än tidigare. Inte byta fokus, utan fokusera på det som är bestämt. Det må vara svårt, men inte omöjligt. Så nya appen får ligga och jag återgår till mina tre fokusområden.

* Minska kolhydrater
* Regelbundna måltider
* Minska ägandet

söndag 26 juli 2015

Vandring

Idag har vi varit på Frostavallen och vandrat en mil. Det var skönt att vara i skogen, att lyssna på naturens ljud och våra steg mot stigarna. Det var mysigt att fika under ett träd medan regnet så smått började dugga ner utanför lövmassorna. Det var underbart att slippa se och höra andra människor. Det gröna och vackra i naturen hjälper mig att släppa stressen, det får känslorna att komma upp till ytan, så att de sen kan lämnas därhän.

Det är något speciellt med att bli smutsig också, vätan som tränger in i skorna så att det slafsar när man går. Leran som stänker upp på benen. Det blir som att vara i naturen på riktigt, att livet kommer närmare, att jag inte bara motionerar, utan faktiskt finns i ett sammanhang.

Det har alltså varit en bra dag


Bonus

För 15 månader sedan fick jag en kollega på kroken. För ett år sedan insåg jag att jag verkligen älskar honom och vill spendera framtiden med honom. Han får mig att skratta när jag är ledsen eller till och med arg. Han får mig att känna mig vacker och intelligent. Han tar fram det bästa i mig och det bästa av allt, han ser till att jag får frukost varje dag som vi vaknar tillsammans.

På köpet fick jag tre änglar. MiniE, MidiE och MaxiE. På ett sätt visste jag vad jag gav mig in på, jag visste att jag skulle bli tvungen att skapa relationer även med ungarna. Jag visste att jag skulle hamna i konflikter med dem och att jag skulle bli bedömd och kanske till och med ogillad. Jag visste att jag skulle behöva anpassa mig efter deras behov och att jag alltid skulle komma på andra plats i Robs hjärta.

Vad jag inte förstod var hur kul det är att få vara med dem och se dem utvecklas på nära håll. Jag förstod inte hur det skulle kännas när MiniE väljer att gå med mig till affären för att köpa födelsedagskort till MidiE. Jag förstod inte hur mitt hjärta kan smälta när jag får ett trött leende från MidiE på lördagsmorgonen. Jag förstod inte hur MaxiE med sin argumentation kan få mig att ändra åsikter. Jag förstod inte hur underbart det är att åka karusell på lekplatsen tillsammans tills vi alla fyra känner oss kräkfärdiga. Det är verkligen en bonus att ha bonusbarn!

onsdag 22 juli 2015

Fokus!

Efter gårdagens inlägg om att hålla fokus har jag idag valt ut tre områden att fokusera på den närmsta tiden. Varje område har jag delat in i mer detaljerade delar så att jag inte behöver tänka på vad jag menade så länge.

1. Färre kolhydrater
     - Äta sötsaker bara i samband med måltider.
     - Utesluta vit ris, pasta och vitt bröd vid lunch och kvällsmat.
     - Leta efter andra, bättre alternativ.
2. Regelbundna måltider
     - Frukost, Mellanmål, Lunch, Mellanmål, Kvällsmat. That´s it!
     - Sluta småäta.
     - Hitta bra mellanmål till eftermiddagen.
     - Hitta annat att göra än att äta när jag har tråkigt.
3. Äga mindre
     - Köp mindre
     - Rensa ut

Tanken är att jag sedan ska kunna lägga dessa områden till handlingarna när de blivit införlivade som självklarheter i mitt liv. Men framförallt vill jag ha fokusområden för att undvika att hålla på med en sak en vecka och sedan starta nytt. Alla nya idéer inom hälsa och välmående läggs till på "on hold"-listan.

Bilden visar min plan. En kolumn för det jag redan införlivat sedan tidigare, så att jag kan släppa fokus på det, en för fokusområden just nu, och en lista på sådant jag vill ändra senare.

Dagens träning:
ATC med Rob. Vi kom iväg trots att M inte kunde vara med idag. Det är jag stolt över!

tisdag 21 juli 2015

21-254 dagar

Det som gör att mina hälsosatsningar ofta går i stöpet kan vara att jag gärna vill göra allt på en gång. Jag vill göra den stora förändringen av hela livet så att jag i morgon är den perfekta människan.

"Och hur går det, tycker du?" frågar jag mig.
"Inte så värst bra", svarar jag mig.

Varje förändring tar tid och energi innan den satt sig och blivit en del av vardagen. Det sägs att det tar 21 dagar att ändra en vana, det sägs också att det tar 28 dagar, eller 66 dagar, eller 254 dagar. I vilket fall som helst så tar det tid. Jag som dessutom är bra på att starta, men inte så bra på att bibehålla behöver kanske försöka att komma igenom och förbi det där bibehållandet tills saker bara är självklara.

Jag tror att mycket hade varit vunnet om jag kunde fokusera mer på en sak i taget och vänta med nästa tills den första är invand och självklar. Nu gäller det bara att komma på hur jag ska bryta vanan att börja nya projekt...



måndag 20 juli 2015

Yoga

Dagens träning:
Idag var jag på Yoga igen, tillsammans med Rob. Det är något med att träna Yoga med honom som gör mig mindre avslappnad. Jag har svårt att ta till mig av lugnet och övningarna och tittar på klockan hela tiden. Det var inget fel på passet idag, trevligt och bra med lagom svåra övningar. Men jag lyckades inte fokusera. Kanske beror det på Robs närvaro, som gör att jag känner ansvar för att han ska tycka att det är bra han också, eller så var det bara dagsformen. Jag känner mig ganska stel i kroppen efter helgens balunser och brist på träning. I vilket fall som helst så var det ändå skönt. Yoga funkar bra även om jag inte lyckas fokusera helt, men det tillkommer en dimension till när jag lyckas.

söndag 19 juli 2015

Sockerhelg

Den här helgen har inneburit kalas i kvadrat. Så blir det när man väljer en man som fyller år dagen innan ens pappa. Dessutom fyller Robs dotter år nästa vecka, därför blev det dubbelkalas med massor av folk jag inte känner hemma hos Rob igår. Idag var det ett betydligt lugnare kalas hos far min.

Kalas i kvadrat innebär sötsaker i kubik. Jag har ätit mer kolhydrater den här helgen än resten av månaden totalt tror jag. Jäklar vad dåligt jag mår nu. Känner mig vagt illamående, tjock, fettig i hyn och allmänt nere. Det måste hänga ihop. Sötsaker är himla gott, men bara i det ögonblick jag äter det. Sen får det bara dåliga konsekvenser.

Det som är obehagligast är nedstämdheten, som kommer som ett brev på posten. Det är som att bli deprimerad om igen, fast snabbare och intensivare och jobbigare (och förhoppningsvis kortvarigare). Det är inte bara sockret som ställer till det, en mängd stress och oro är grunden till eländet, men jag tror mig tro att om jag ätit bättre under helgen kanske jag kunnat hantera stressen på ett bättre sätt, kanske till och med kunnat sova bättre.

Det positiva är att jag nu har mer motivation att hålla nere på socker och vitt mjöl. Det förgiftar min kropp och det vill jag inte vara med om mer.

fredag 17 juli 2015

Så enkelt och ändå så svårt

En bild på Facebook visar en oerhört fet man, sittande i en elrullstolscykelgrej. På bilden finns texten "människan är gjord för att springa efter gazeller, inte lata sig (inte exakt så, men ungefär). Kommentarerna handlat både om att feta människor minsann måste ta tag i sina liv och låta bli att lata sig, medan andra skrev att det var dumheter och att man faktiskt inte kan hjälpa att man är fet.

Jag scrollade vidare och tänkte inte så mycket mer på saken just då, men sen har något ändå klamrat sig fast i mitt medvetande och jag har grunnat på det här idag. Jag tycker absolut inte att de som är överviktiga ska skylla sig själva och att det bara är att ta sig ur soffan och röra mer på sig. Jag vet att det inte är så enkelt. Jag är själv lat av naturen och vill helst inte göra mer än jag måste, det är jobbigt att träna, det är jobbigt att tänka på vad man äter, det är jobbigt att göra rätt. Jag själv behöver övertala mig själv inför varje träningspass och inför varje måltid så att jag gör de val som är bäst för mig. Säkert finns det någon evolutionär fördel med att ta det lugnt så fort möjlighet finns. Dessutom lever vi i ett samhälle där allt finns tillgängligt hela tiden, det är lätt att ta bilen överallt, det är lätt att skaffa snabbmat, det är lätt att landa i soffan framför en TV-serie. Det är lätt att göra det som är lätt. Det är mycket svårare att göra det som är onyttigt än det som är nyttigt. Lägg sedan till sjukdomar, mediciner som har bieffekter, okunskap och kostnader. Det är inte så enkelt som att bara sluta lata sig.

Sedan tänker jag att det samtidigt är precis så enkelt för många av oss. Det är de facto så att vi har mycket av makten över vår egen hälsa, makten och ansvaret. Vi kan förändra mycket genom att ändra vad vi stoppar i oss och genom att använda våra kroppar mer. Det är inte bara vikten vi kan påverka även om det är den som det mesta kretsar runt. Vi kan påverka vårt fysiska och psykiska mående enormt mycket genom att ändra våra vanor. Det är en teoretiskt väldigt enkel princip. Vi kan verkligen äta nyttigt och röra mer på oss och vinna mycket på det. Men att i praktiken utföra det är inte alls enkelt. Det är svårt att ändra vanor och det är svårt att gå emot normer och det är svårt att stå emot frestelser.

Men jag tror att vi måste våga prata om att det är både och. Att inte bli förfärade över att någon säger att det bara är att röra sig mer och äta mindre, för så är det ju för de flesta av oss. Men inte heller sätta oss på våra höga hästar och döma dem som inte klarar av det, för för de flesta av oss är det riktigt svårt att faktiskt göra det i praktiken. Jag är en av dem som kämpar, inte mot enorm övervikt, men med att försöka må bra och att ta ansvar för min hälsa.

onsdag 15 juli 2015

Märkligast i korridoren

Jag är vig som ett kylskåp ungefär. Det har jag alltid varit. När jag ska stå med raka ben och nå ner till marken är fingertopparna någonstans strax nedanför knäna. Inga handflator i golvet där inte. När jag går på Yoga når jag ungefär hälften så långt som alla andra.

Men jag har hört att det går att träna upp flexibilitet och smidighet! Det är ju asgoda nyheter! Därför har jag en idé om att försöka vara noga med stretchingen efter träning, jag försöker gå på yogapass någon gång i veckan och jag tänker att jag ska lära mig fler övningar med fokus på smidighet och flexibilitet.

Det mest geniala jag kommit på är att jag kan sträcka ut, vrida runt och böja till mig när jag väntar på utskrifter på jobbet. Så där står jag, mitt i korridoren, böjd i midjan med armarna ner mot marken, eller sträckt upp mot taket eller vriden i ryggen medan skrivaren gör sitt jobb. Det tar ofta inte lång tid, men det är en flera gånger om dagen återkommande aktivitet. Dessutom blir det av att jag tränar min flexibilitet, annars är det lätt att bara strunta i det.


Dagens träning:
ATC igen. Börjar bli en god vana nästan! Det var otroligt tufft idag. Mycket pulshöjare. Dessutom var vi bara fem som tränade och tränaren kunde därmed ägna oss mer uppmärksamhet. En intressant sak apropå dagens inlägg är att jag märkte vid stretchingen att jag har lättare att få tag på foten när jag ska stretcha framsida lår. Alltså något ökad rörlighet i benen minsann!

tisdag 14 juli 2015

Att köpa eller inte köpa - det är frågan

Jag har en väldigt tveeggad relation till ägande och köpande. Å ena sidan är det ganska gött att köpa saker, jag känner mig fin när jag har nya kläder, jag känner mig stolt när någon berömmer saker jag äger, jag känner en viss tillfredsställelse när jag köpt något nytt. Å andra sidan är de känslorna kortvariga och behöver ständigt ny näring genom mer köpande.

Varje sak vi äger, äger på sätt och vis oss. De ska användas, underhållas och förvaras. Det kan ibland ta mer energi än det ger. Därför blir jag allt mer övertygad om att jag kommer att må bättre ju mindre jag äger. Jag är inte alls helt emot ägande, inte heller principiellt emot prylar, men jag tänker att om jag äger rätt saker så kanske jag gläds mer än jag tyngs ner av dem.

När jag var barn och ungdom älskade jag att köpa, att ha, att samla. Jag minns att jag inte helt sällan svarade på mina föräldrars fråga "Vad ska du med den till?" med "Jag ska ha den". Att ha var viktigare än att använda. Jag startade många samlingar, frimärken, kapsyler, suddgummin, sköldpaddor (dock blev ingen samling speciellt omfattande tack vare min brist på uthållighet som jag nämnt tidigare).

Jag har kvar de där tendenserna, jag tycker om att köpa saker, idag har jag bättre argumentation om vad jag ska ha sakerna till, men egentligen kanske det är samma känsla som härjar där bakom, en känsla av tillfredsställelse efter avklarat inköp. Trots att jag hade köpstopp nästan halva detta året gick det snabbt att falla tillbaka i köpträsket så snart stoppet var till ända.

Även om jag mår bra vid inköpstillfället så går snart känslan över i en slags uppgivenhet över alla saker jag har som jag inte använder och knappt ens ser, fast de finns där och tar upp utrymme i skåp och lådor och inte minst i mitt medvetande. Dessutom känns det som att jag inte har råd med det jag vill prioritera, för att jag lägger pengarna på skitsaker. Jag tror att jag verkligen behöver lära mig att välja vad jag köper med mer noggrannhet, samtidigt som jag behöver göra mig av med det som jag har som jag inte tycker om eller använder eller tror att jag kommer att använda inom överskådlig framtid.

Så till följd av dessa funderingar tog jag tag i min strumpbyx- och legginslåda igår. Slängde allt med hål i eller som jag inte tror att jag kommer att använda och kände plötsligt att jag har massor med leggins, trots att jag gått i flera veckor och tyckt att jag inte har några alls och att alla jag har är trasiga. Idag var inte det ett problem längre. Nu är jag ganska peppad att ta tag i nästa låda.

måndag 13 juli 2015

Det här med nya vanor

Jag är helt värdelös på att införliva nya vanor i mitt liv. Det följer alltid samma mönster.

1. Jag kommer på en idé (inte småäta mellan målen).
2. Jag införlivar idén med liv och lust (jag äter frukost, förmiddagsfika, lunch, mellanmål, kvällsmat)
3. Max en vecka senare börjar jag göra undantag (jag är ju sugen på en glass på vägen hem från jobbet, det gör väl inget?)
4. Jag kommer på en annan riktigt bra idé (göra dagliga armhävningar)
5. Jag kommer på att jag helt glömt bort den första vanan jag försökte ändra och har helt fallit tillbaka i gamla mönster (jag gör visserligen en och annan armhävning, men jag småäter mellan dem).

Nästan alltid samma sak. Jag håller sällan ut mer än ett par veckor. Sedan börjar det bli tråkigt och något annat är roligare. Därför känns det som att jag börjar om hela tiden. Jagar nya hälsovinster innan de gamla är hemma.

Jag är likadan med mycket annat, det är roligare att påbörja, planera, köra igång och börja, än att fortsätta och slutföra. Därför har jag tusen påbörjade stickningar hemma. Det verkar vara samma fenomen. Kanske behöver jag byta personlighet för att komma runt detta. Eller kanske acceptera att jag är en påbörjare och hoppas att vissa saker fastnar (det finns ju trots allt både färdiga stickningar och ändrade vanor i mitt liv)

söndag 12 juli 2015

Äntligen ikapp!

För er som undrar hur det går med min sommarutmaning så här lite över halvlek kan jag berätta att det går hyfsat. Jag är ikapp med stegen och ligger en vecka före med övriga mål.

Så här ser det ut:
Träningspass: 22 av 40
Joggade km: 35,1 av 65
Armhävningar: 53 av 100
Steg: 469 468 av 1 000 000

Det går inte att vara missnöjd med detta faktiskt. Jag är så himla glad att jag är igång med träningen igen. Det hjälper mig att må bättre både i kropp och själ.

torsdag 9 juli 2015

Jag är vacker!

Större delen av mitt vuxna liv har jag känt mig ful. Under samma period har jag intensivt intalat mig själv att utseende inte är något att fästa så stor vikt vid. Det är ju insidan som räknas. Fast ju fulare jag tyckte att jag var desto mer fokus fick utseendet. Det var otänkbart att inte tvätta håret varje dag, jag sminkade mig varje dag. Kammade mig innan jag skulle till affären. Färgade håret och försökte gå ner i vikt. Jag tittade på min spegelbild och såg bara valkar, ringar under ögonen, glanslöst tråkigt hår, märken i huden, ojämna naglar, en för varje dag sjunkande rumpa.

Sedan jag började träna mer regelbundet och insåg att min kropp är så mycket mer än utseende. Den är en maskin som kan göra nästan allt. Den kan bära saker, den kan gå hur långt som helst, den kan lyfta tunga saker, den kan ta sig fram under hus, den kan sträcka på sig. Den är helt enkelt helt fantastisk att använda till det jag vill, cykla, springa, krypa och gå.

Så med denna insikt tillsammans med sedan mer än ett år tillbaka ständiga komplimanger om hur vacker jag är, har jag börjat märka att jag tittar på min kropp med andra ögon. Jag ser inte längre något asfult i spegeln, jag ser en kvinna som har många riktigt vackra attribut. Jag ser inte längre någon som man behöver skämmas över att vara, utan en person som är som de flesta andra vacker med sina alldeles egna skavanker. Det känns faktiskt inte helt fel.


Dagens träning:
Det kom ingen till jobbgympan idag så jag sprang en runda i regn och motvind och fick lunch och glada tillrop när jag kom tillbaka till jobbet. Friskvårdstimme är verkligen en sjukt bra förmån och jag är nöjd med beslutet att trots vädret ge mig ut.

Meditationsuppdatering:
Idag gick meditationen bättre, 8 minuter blev det. Tankarna flyger och far, men jag kommer i alla fall ihåg att varsamt föra tillbaka tankarna till andningen emellanåt.

onsdag 8 juli 2015

Äkta mat

I går gick jag och Rob och köpte vars en glass till eftermiddagsfikat. Riktigt gott var det. Vi gick och satte oss med några kollegor, och kom osökt in på samtalsämnet glass. Vilken glass är godast, vilken ska man prova och så vidare. En av kollegorna frågade: Men är det riktig glass i den?. En fråga som var ställd på ett inte alls tyket sätt, utan av nyfikenhet. Vi läste på förpackningen och insåg att nästan inga ingredienser hör hemma i glass, och att de som ska vara i glass till stor del saknades.

Jag hade en period när jag lade stor vikt vid att äta mat som var så ren som möjligt, så äkta som det gick. I den perioden gav jag upp de lättare varianterna av grädde, creme fraiche och liknande. Jag läste på förpackningar och försökte hitta varor som var rena. Jag lagade mycket mat från grunden (det gör jag fortfarande). Jag ansträngde mig på det sätt som man alltid gör när man är "nyfrälst". Men efter ett tag avklingade entusiasmen och jag återföll i många av mina gamla vanor. Jag läser inte lika mycket på förpackningar och väljer ofta matvaror och snask som innehåller saker som inte borde vara där.

M brukar säga att det vi stoppar i oss ska igenom systemet och kroppen ska hantera det. Jag tror att det bästa för hälsan är att låta kroppen processa så naturliga saker som möjligt. Så nu får det bli mer innehållsgranskande och aktiva val. Fram för det naturliga och bort med det onaturliga. Kanske, kanske kan jag minska lite på det onaturligaste jag häller i mig också....


Dagens träning:
Idag blev det ATC igen. Det var många jag kände där, vilket gjorde det lite roligare. Innan passet kände jag mig trött, svagt illamående och hade en antydan till huvudvärk, men gick trots det dit. Det var ett supertufft pass och tränaren var efter oss som en hök, han peppade mig till att göra mina burpees mer ordentligt än jag annars gör, vilket gjorde mig helt slut. Jag lärde mig att jag kan mer än jag tror och att det inte är farligt att ta ut sig mer. Tack tränaren för det! Jag är sjukt nöjd med mig själv och ska unna mig ett bad när bloggen är uppdaterad.

Meditationsuppdatering:
Jag hade tänkt meditera i 8 minuter idag. Det blev kanske 5, sen ringde min bror, och det kändes mer angeläget att svara. Så det får bli mer övning nästa gång.

tisdag 7 juli 2015

Meditation

Igår efter joggingturen och innan Broadchurch bestämde jag mig för att meditera en stund på min balkong. Rob har lärt mig lite grunder i meditationen, han har varit på meditationsläger och är ganska vass på det där.

Jag bestämde mig för att börja med 10 minuter. Satte mig i skräddarställning, blundade och koncentrerade mig på andningen, på ljuden runt omkring mig, på vinden, på dofterna. Sen började jag tänka på nästa blogginlägg, det kan ju handla om mina nya sandaler, eller om meditation, eller keso. Men vänta jag är ju inte i meditationen längre. Så ömsint tillbaka till andningen, andas in, andas ut. Hur känns kroppen? Lite stel i axlarna fortfarande, och så kliar det på benet. Andas in, andas ut.

7 minuter klarade jag, sen kändes det som att jag skulle gå under om jag inte fick titta och röra på mig. 7 ynka minuter. Här finns utrymme för förbättringar. De 7 minuterna gjorde ändå gott.

måndag 6 juli 2015

Varför har ingen berättat för mig...

Ibland blir jag förvånad över ganska enkla små saker, som idag när jag köpte ekologisk keso. Varför har ingen sagt att det är mycket godare än den som inte är ekologisk??


Dagens träning:
Långsam jogg/gång. Tog aslång tid, men jag var ute och det var skönt och jag betar av mina kilometrar. Det är inte alltid roligt att springa, men det är i alla fall alltid gött att vara utomhus. Jag tycker verkligen om att träna i naturen. Att höra fåglar, känna doften av fläderblom, känna vinden i ansiktet. Det är livet det!

Mat och depression

Jag lider av återkommande depressioner. Just nu mår jag bra och är nog så "frisk" jag kan bli, men eftersom de kommit tillbaka är det stor risk att det ska komma fler skov. För varje gång man får en depression tenderar de att bli djupare och längre. Detta vill jag helst undvika om det går. Därför försöker jag göra saker som ska vara bra för att minska risken för depression. Mycket av min hälsosatsning grundar sig i viljan att vara fri från hjärnspökena, fri från oro, ångest och nedstämdhet.

I morse klickade jag på en länk på sociala medier, länken gick till en artikel i Svenska dagbladet, som handlade om att mat som göder kronisk inflammation ökar risken för depression. Det finns alltså viss mat som leder till långvarig, men låggradig inflammation i kroppen, vi blir inte jättesjuka och feberstinna av den, men den ligger där i bakgrunden och påverkar oss. Den påverkar kroppen och ökar risken för exempelvis diabetes, hjärtsjukdomar och demens. Samma mat kan alltså också öka risken för depression.

Det handlar om socker, vitt mjöl, margarin och rött kött. Det känns ju bra att det jag ändå försöker dra ner på av andra anledningar, också kan hjälpa mig att undvika återfall i depression. Det som är bra för kroppen är också bra för själen!

Det finns också mat som är antiinflammatorisk, gröna grönsaker, olivolja, rött vin och kaffe. Alltså som minskar risken för inflammationer och därmed skyddar oss från de risker som följer av inflammationerna.

Artikeln är väl värd att läsa.

söndag 5 juli 2015

Listan över hälsoönskemålen

Det finns många saker jag redan gör som är bra för min hälsa. Tränar, äter grönsaker, utsätter mig för vardagsmotion, dricker väldigt lite alkohol, befinner mig i skogen nästan varje vecka och sover hela nätterna för det mesta. Jag är nuförtiden ganska hälsosam, i synnerhet om jag jämför med mig själv för fem år sedan.

Dock har jag en lista över saker som jag skulle vilja lära mig mer om, utveckla, förändra, förbättra eller helt enkelt bara göra annorlunda. Inget av det känns som måsten, men som saker som jag på sikt tror kan hjälpa mig att må ännu bättre och tillfreds. Tänkte dela med mig av listan här, så att den inte bara finns i min hjärna utan även på papper (skärm).

* Jag vill lära mig att meditera ordentligt, tror att det kan hjälpa mig att slappna av i kroppen och knoppen.
* Jag vill lära mig mer Yoga och gå på yogapass regelbundet.
* Jag vill öka min rörlighet och smidighet, vilket yogan säkert kan hjälpa till med.
* Jag vill downshifta, alltså rensa och röja i mitt hem så att jag äger så lite saker som möjligt för att inte känna tyngden av prylar, som måste underhållas, rengöras och användas.
* Jag vill och skulle behöva dricka mer vatten varje dag.
* Jag vill minska socker och vitt mjöl, vilket jag jobbar med ganska hårt för tillfället.
* Jag vill hitta en vilja att sluta med cola light, jag vet att det förmodligen inte är så vansinnigt bra för mig, men vill inte sluta som det är idag, men jag vill i alla fall att jag ska vilja sluta, det är väl ett steg närmare?
* Jag vill ha en trädgård där jag kan odla saker, pyssla med växter och bara vila och vara.
* Jag vill minska min skärmtid och leva mer i verkligheten. Kanske till och med avstå vissa sociala medier.. Kanske.
* Jag vill umgås mer med min familj, som är bäst i världen.
* Jag vill äta mer regelbundet, frukost, mellis, lunch, mellis och kvällsmat. Det funkar hyfsat på vardagarna, men helgerna är svårare.
* Jag vill sluta tvivla på min egen duglighet.
* Jag vill äta ekologiskt, sminka mig ekologiskt och rengöra mig och mitt hem ekologiskt.

Kommer kanske på mer med tiden. Då fyller jag på listan.

lördag 4 juli 2015

Massage

Så var äntligen dagen här. Dagen när jag äntligen får min Thaimassage. Mina stackars axlar har längtat efter denna dag sedan månader tillbaka. Som alltid inför nya upplevelser var jag lite nervös och spänd inför detta, men trygg med att Rob var med. Inne i massagestudion var det svalt och det var skönt att ha en ursäkt att ta sig in ifrån hettan utanför. Efter några minuter kom en thailändsk dam och hämtade oss, visade oss in i ett rum med två massagebritsar där vi fick lägga oss. Två damer kom in och började klämma på våra ryggar.

Min dam instämde i att mina axlar är stela och spända. Hon tryckte och tryckte, med händer och armbågar. Emellanåt var det så skönt att jag nästan somnade, precis då tryckte hon till så hårt att jag bara ville skrika. Nu är jag mer avslappnad i axlarna och smärtan är borta. Jag ska försöka bibehålla detta med bättre hållning, avslappning och variation i arbetsställningen på jobbet.


fredag 3 juli 2015

Sommarplågan

Då var det äntligen sommar!

Det är skönt att det är varmt och att sommarklänningarna äntligen kommer till användning. Processen att gå från vit till svagt beige är påbörjad och jackan hänger kvar på kroken i hallen när jag cyklar till jobbet.

Sockarna har åkt av och sandalerna på. Med dem har det obligatoriska skoskavet intagit mina fötter, den här gången på trampdynan under foten. Blåsan har under dagen spruckit (jag hade ju ingen kännedom om dess närvaro) och nu svider det när jag sitter och smärtar när jag går. Men det är i alla fall ett säkert sommartecken!

Som grädde på moset är jag hundvakt och behöver ge mig ut på promenader fyra gånger om dagen den här helgen. Det är tur att hunden är så söt och rar så det är värt vartenda smärtande steg!

torsdag 2 juli 2015

Quasimodo och jag

Min hållning är värre än Quasimodos, det har inte väckt så mycket eftertanke, undantaget de tillfällen när jag sett mig och min hållning på foto. Det ser rent ut sagt för j*****t ut, men för det mesta är det ju andra som tittar på mig och det är få som lämnat in klagomål i frågan. Därför har jag inte funderat så mycket på det.

Men nu när kroppen börjar bli sliten och måste tas om hand mer och mer för varje år som går så börjar konsekvenserna av den dåliga hållningen visa sig. Detta främst genom stela och ömma axlar och öm nacke. Fasligt ömt har det varit de senaste dagarna, och trots försök till avslappningsövningar och trots att Rob masserat mina axlar så kvarstår ömheten.

På grund av detta har jag och Rob bokat riktig Thaimassage på lördag. Det har jag aldrig utsatt mig för tidigare, men nu ska det ske! Jag ser fram emot det himla mycket och inbillar mig att det kommer att hjälpa mig med alla mina problem.

Dagens träning:
Idag har jag tränat två gånger. En gång med kollegorna på jobbet och sen ett pass på Actic tillsammans med Rob och M. Det är rysligt varmt som ni säkert märkt och det gör ju det tyngre att träna, dessutom är jag inne i en liten mental svacka som gör att jag känner mig långsam, flåsig och svag. Därför är jag lite extra stolt över att jag tränat två gånger idag. Så himla bra!