Att köpa eller inte köpa - det är frågan

Jag har en väldigt tveeggad relation till ägande och köpande. Å ena sidan är det ganska gött att köpa saker, jag känner mig fin när jag har nya kläder, jag känner mig stolt när någon berömmer saker jag äger, jag känner en viss tillfredsställelse när jag köpt något nytt. Å andra sidan är de känslorna kortvariga och behöver ständigt ny näring genom mer köpande.

Varje sak vi äger, äger på sätt och vis oss. De ska användas, underhållas och förvaras. Det kan ibland ta mer energi än det ger. Därför blir jag allt mer övertygad om att jag kommer att må bättre ju mindre jag äger. Jag är inte alls helt emot ägande, inte heller principiellt emot prylar, men jag tänker att om jag äger rätt saker så kanske jag gläds mer än jag tyngs ner av dem.

När jag var barn och ungdom älskade jag att köpa, att ha, att samla. Jag minns att jag inte helt sällan svarade på mina föräldrars fråga "Vad ska du med den till?" med "Jag ska ha den". Att ha var viktigare än att använda. Jag startade många samlingar, frimärken, kapsyler, suddgummin, sköldpaddor (dock blev ingen samling speciellt omfattande tack vare min brist på uthållighet som jag nämnt tidigare).

Jag har kvar de där tendenserna, jag tycker om att köpa saker, idag har jag bättre argumentation om vad jag ska ha sakerna till, men egentligen kanske det är samma känsla som härjar där bakom, en känsla av tillfredsställelse efter avklarat inköp. Trots att jag hade köpstopp nästan halva detta året gick det snabbt att falla tillbaka i köpträsket så snart stoppet var till ända.

Även om jag mår bra vid inköpstillfället så går snart känslan över i en slags uppgivenhet över alla saker jag har som jag inte använder och knappt ens ser, fast de finns där och tar upp utrymme i skåp och lådor och inte minst i mitt medvetande. Dessutom känns det som att jag inte har råd med det jag vill prioritera, för att jag lägger pengarna på skitsaker. Jag tror att jag verkligen behöver lära mig att välja vad jag köper med mer noggrannhet, samtidigt som jag behöver göra mig av med det som jag har som jag inte tycker om eller använder eller tror att jag kommer att använda inom överskådlig framtid.

Så till följd av dessa funderingar tog jag tag i min strumpbyx- och legginslåda igår. Slängde allt med hål i eller som jag inte tror att jag kommer att använda och kände plötsligt att jag har massor med leggins, trots att jag gått i flera veckor och tyckt att jag inte har några alls och att alla jag har är trasiga. Idag var inte det ett problem längre. Nu är jag ganska peppad att ta tag i nästa låda.