torsdag 7 januari 2016

Den starke eller den svage



Idag återvände jag till jobbet efter 1½ månads sjukskrivning, det är ju egentligen ingen tid alls i jämförelse med de flesta andra med stressrelaterade besvär. Nu jobbar jag halvtid och ska göra det i några veckor, sen får vi se. Jag tror att jag behöver ta det väldigt lugnt och göra en sak i taget. Idag och i morgon ska jag rensa bland dokument och mail i datorn, så kanske jag kan få en nystart.

Jag hoppas att jag kan komma att tycka om mitt jobb igen. Just nu känns det inte som att jag tycker om det så särdeles mycket. Jag är mest orolig inför allt, möten, handläggning, beslut, fikapauser, och telefonsamtal. Jag tror att det kommer att lugna sig, men just nu är det lite småjobbigt. Det enda som kändes bra var att träffa kollegorna igen. 

Jag är rädd att jag ska falla tillbaka och att jag inte ska våga säga ifrån en gång till och verka svag. Tänk om jag är svag? Det kanske är därför jag är så slutkörd. Jag borde kanske orka mer, kunna mer och våga mer. Men jag vet inte om jag förmår att vara stark om det är det som krävs. Och varför är det viktigt att vara stark egentligen? Varför ska man det? För att klara av vardagen och livet? Om det krävs så skulle kanske ingen klara det, för inte kan väl jag vara helt unik i detta. 

Sanningen är nog snarare att vi alla är både starka och svaga. Vi har dagar, timmar, minuter som är katastrofala, där inget går rätt och där viljan, motivationen och självkänslan har åkt till en annan galax. Sen har vi dagar när det mesta fungerar bra, när vi kan åstadkomma vad som helst och vi faktiskt inte är så tokiga. Men de flesta dagarna är väl mittemellan. Ganska ok. Det finns saker som går smidigt och annat som hänger upp sig. Att gå genom livet och vara ständigt på topp betyder inte att du är stark, det tyder snarare på att du har en attans tur.


Sen är frågan också om det är svagt att vara ledsen och starkt att vara glad? Är det svagt att bli stressad av en oöverstiglig uppgift och starkt att vara likgiltig inför den? Är det svagt att behöva en kram och starkt att klara sig på egen hand?

måndag 28 december 2015

Sammanfattning

Som sig bör tänkte jag sammanfatta året som gått...

Träning
Året har inneburit en hel del av den varan. Det började segt, men under sommaren kom jag igång
ordentligt och sedan i oktober fattade jag det bästa träningsbeslutet ever - Att anlita PT-Karoline. Jag är idag starkare än någonsin och det både känns och syns i spegeln att jag är i fysiskt bra form. Jag har dessutom börjat träna styrkelyft, vilket är en träningsform som jag faktiskt gillar.
I augusti lade jag löpningen på hyllan, eftersom det bara kändes tråkigt, dötrist och långtråkigt, för ett par dagar sedan återupptog jag den så smått och tyckte att det var ganska skönt.

Mat
Maten är mitt ständiga gissel. Jag försöker hitta ett sätt att få i mig näring och njuta av maten och må bra, men faller hela tiden tillbaka i gamla mönster. Jag äter för mycket sötsaker och för mycket mat, dricker på tok för mycket cola och småäter för ofta. Detta gör att jag får ont i magen och känner mig uppsvälld.
Under året har jag testat Mindful eating, men klarade inte av att hålla det över tid. Jag har försökt äta mer ren mat, vilket faktiskt går långsamt framåt. Jag och Rob lagar mycket av vår mat och ju mer tid jag spenderar med honom och barnen desto meningsfullare känns det att laga god och bra mat (det blir ju lite extra kul när barnen önskar min mat till sin födelsedag!). Sedan en tid tillbaka har jag börjat räkna kalorier och faktiskt gått ner ett par kilon, trots att det är december, så nu vet jag att jag kan komma ner till min önskevikt om jag bara lägger manken till.
I höstas lovade jag mig själv att dra ner på sötsakerna rejält, vilket fungerade hyfsat fram till mitten av december, men sen gick det utför. Däremot har jag fått koll på antalet måltider. Fem om dagen funkar bra för mig och jag småäter betydligt mindre mellan mellanmålen.

Mental hälsa
Under början av året experimenterade min läkare med mitt Levaxin och jag mådde inte så bra av det, men så snart den var återinsatt så blev jag stabilare.
Jag trodde att jag mådde något bättre i min depression, jag i och för sig haft en del oro över livet och grublerier över framtiden och nutiden under året, trots det slutade jag med min medicinering i höstas och det sorgliga är att jag i november månad bröt ihop och inte klarade stress mer. Det berodde troligen både på att jag slutat med medicinen och på en i allra högsta grad ohållbar arbetssituation. Jag blev sjukskriven och har inte jobbat sedan dess.
Jag har fällt många tårar under året, fler än jag kan räkna, men det fina är att jag hela tiden haft en axel att gråta mot och en person som torkat mina tårar och fått mig att le och skratta igen. Det har varit en lifesaver!

Övrigt
Andra saker värda att nämna är att jag och Rob förlovat oss, och därmed planerar att retas med varandra för en mycket lång tid framöver. Jag har dessutom i princip flyttat in hos Rob och kommer att lämna min lägenhet i januari. Nu när allt är bestämt och klart känns det asbra, trots att det varit mycket beslutsångest på vägen.
Mina föräldrar har lämnat mitt barndomshem och flyttat norrut. Det trodde jag skulle vara jättejobbigt, men nu när jag hälsar på är det bara mysigt, som att komma till en sommarstuga, fast med bra internet.

fredag 25 december 2015

God Jul

December har varit väldigt annorlunda i år. Jag har varit sjukskriven och mått sådär i själen. Jag har inte gjort allt det där som jag brukar göra i december. Jag har inte varit på samma plats som jag brukar och inte tillbringat tiden med samma människor som jag brukar. Allt har varit annorlunda.

På grund av mitt hälsotillstånd har städningen inte varit så grundlig som jag velat. Hemmet har inte blivit så pyntat som jag brukar, godis och kakor har inte blivit lika bakade.

Däremot har jag tillbringat all min tid tillsammans med en familj som börjar kännas som min. Jag har tittat på julkalendern med Rob och barnen, vi har tänt ljusen i adventsljusstaken, vi har klätt Robs plastgran (och jag och MiniE har övertygat Rob om att det behövs en riktig gran nästa år). Det är andra värden som jag fått och det känns bra, som att starta på nytt. Från och med nu får jag, Rob och barnen tillsammans skapa den advent och den jul vi vill ha tillsammans.

Trots att det känts stressigt på slutet och jag haft en känsla av att julen kom utan förvarning och jag inte hann med något blev det julafton. Jag och Rob åkte hem till mina föräldrar (som flyttat sedan förra julen och där mycket också var annorlunda), och det blev en riktigt mysig julafton och juldag med god mat, riktigt mysigt sällskap och dessutom en del julklappar.

Så i år har jag lärt mig att julen kommer och kan bli bra även om allt inte är som det alltid varit!

God fortsättning mina vänner!