Höstutmaning

Idag är det sista dagen på sommarutmaningen. Jag har klarat alla målen, men inte med så stor marginal. I morgon när jag har statistiken helt klar kommer jag att skriva om den (eller kanske i övermorgon).

Det har varit bra för mig med en utmaning under sommarmånaderna. Det har fått mig att komma ut och röra på mig mer än jag tror att jag hade gjort annars. Det motiverar mig och det hjälper mig att argumentera både med min inre latmask och med den yttre (Rob). Att ha lite press att jag måste iväg annars riskerar jag att missa målet är ett giltigt argument för att prioritera träningen.

Därför kommer jag att påbörja en ny utmaning från och med i morgon, för hela hösten, september till och med december. Den kommer att fokusera på lite annat än tidigare, eftersom jag nu är så trött på jogging att jag kan spy. Perioden är 18 veckor eller 122 dagar.

Målen är följande:
60 träningspass (3-4 per vecka)
1 400 000 steg (ca 11 500 per dag)
15 km simning (lite mindre än 1 km/vecka)
100 minuter i plankan (mindre än 1 minut om dagen)

Jag funderar på om jag vill ha någon mer form av utmaning, men kan inte komma på fler, så det får bli detta.

Slutjoggat

Jag tycker inte särdeles mycket om att jogga. Det insåg jag när jag var i skogen idag och samlade de sista kilometrarna i sommarutmaningen. Konditionsmässigt och kroppsligt skulle jag orka springa längre och mer och förmodligen aningen snabbare än jag gör. Men jag tröttnar och börjar gå efter några kilometer. Det gjorde jag inte när jag sprang runt Möllerödssjön i onsdags. Alltså torde jag tycka bättre om terränglöpning än vanlig "platt" jogging.

Tack vare den här upptäckten har jag bestämt mig för att inte satsa på jogging under hösten. Det blir bara plågsamt. Det får bli andra former av konditionsträning. Kanske kommer lusten för jogging tillbaka till våren när Lundaloppet närmar sig. Annars får det vara så med joggingen. Det finns ju massa andra sätt att få konditionsträning, nu är det bara att upptäcka andra former av träning. Ska bli spännande!

Dagens träning:
5 km i Skrylle, delvis gående, men trots allt mest joggande. Urtråkigt och förmodligen sommarens sämsta träningspass. Men därför också en av de bästa prestationerna, för trots att jag inte alls tyckte att det var kul och trots att jag hade ont i benen och trots att jag bara hatade varje steg så genomförde jag det och joggade igen efter kortare promenadbitar..

Dagens träning

Idag sprang jag runt Möllerödssjön. En otroligt vacker runda. Det var roligt att springa i terräng där jag behöver koncentrera mig på var jag sätter fötterna och därför inte hinner bli uttråkad. Synd att sjön i fråga ligger så långt hemifrån. 

Sommarutmaningen

Nu är jag i mål på två punkter i sommarutmaningen. Jag har tränat alla mina 40 träningspass och gått mer än 1 miljon steg sedan 1 juni. När det gäller träningspassen kan jag öka lite. Jag känner att jag kanske inte kunnat det tidigare, men framåt är det inte omöjligt att lägga på lite när det gäller det. Det är ju flera veckor när det blivit bara 2 pass, vilket är aningen för lite för mig. Jag mår bättre när jag ligger på minst 3 pass i veckan.

Vad som återstår under de kvarvarande 6 dagarna på sommaren är 6 armhävningar och nästan 8 km jogging. Det ska jag väl ändå klara av? Jag planerar att utforska omgivningarna kring mina föräldrars nya hus med hjälp av joggingskorna, så då blir det några km där och sen är det bara att köra något pass i helgen också..

Jag känner mig glad och stolt över att jag genomfört detta och faktiskt hållit ut till slutet. Det känns bra att lyckas fokusera på målet i tre månader och inte bara ändra plan så fort det blir lite tråkigt. Känner dessutom att jag blivit aningen starkare.

London

Long time, no see. Jag har tillbringat ett par dagar i London tillsammans med Rob och bara ägnat mig åt honom och åt att vara turist. Vi har varit på Towern och fått lära oss om den gamla kåkens historia och hur en man dog med ett skratt på läpparna. Vi har varit på Picadilly circus och Oxford circus. Vi har handlat Mah-Jongpinnar i världens minsta brädspelsaffär i Camden. Vi har ätit fisk med pommes, skinka med pommes, hamburgare med pommes och pommes med pommes. Vi har ätit sushi på rullband och hotellfrukost med nutellapålägg. Vi har promenerat och promenerat och promenerat.

Det har varit underbara dagar inte så mycket för att det var just London, även om London är underbart i sig, men främst för att jag var där med Rob, vi har nästan exakt samma sätt att ta oss an en semesterresa. Planera resväg och boende, kanske en eller två saker som vi helst vill uppleva eller göra och sen bara ta dagen som den kommer. Det är oerhört avslappnande, vi kan passa på att se det som kommer i vägen för oss och behöver inte jaga upplevelser. Vi kan anpassa dagen efter vad vi är på humör för och om vi är trötta vilar vi bara.

Jag har inte brytt mig så mycket om vad jag stoppat i mig, utan njutit av det som vi ätit, men bristen på grönsaker i det brittiska köket har gjort att min mage skriker efter fibrer och bra varierad kost. Men gott var det i alla fall.

Nu när vi kommit hem har vi återgått till mer nyttiga matvanor och magens små bakterier börjar få sina efterlängtade fibrer. Det känns bra.


Dagens träning:
Idag var vi i Skrylle hela familjen. Jag och MaxiE sprang 3 km och tränade sedan i utegymmet, medan Rob sprang en kortare sträcka i sina nya barfotaskor. MiniE och MidiE lekte lite på lekplatsen och latjade sedan på utegymmet med oss. MiniE är en hejare på armgång!

Semesterns tummen upp och tummen ner

Inför semestern skrev jag att jag skulle satsa på träning, nyttig mat och min hälsa under semestern. Det går ärligt talat inte sådär vansinnigt bra. Det har blivit på tok för mycket sötsaker och oregelbundenhet i mathållningen, många utflykter har inneburit snabbmat och snabba picnic.

Ska jag ta det som jag lyckats bättre än tidigare med så är det att röra på mig. Jag och Rob har tagit promenader nästan dagligen, och nått upp till stegmålet varje dag under semestern (tror jag). Dessutom har jag tränat med M ett par gånger och ensam några gånger till. Det har blivit 2-3 pass i veckan, vilket kanske inte är så vansinnigt mycket, men tillsammans med stegen ändå bra.

Jag har bestämt mig för att inte gräma mig över att det inte blivit som jag tänkt. Det är bra ändå. Att leva hälsosamt kräver träning och träning och träning. Både fysisk träning och träning i att lära sig äta bättre, samt viss mental träning.

Att ha semester ska vara skönt och njutbart och därför tänker jag njuta av varje kanelbulle, varje kexchoklad och varje lakritsbit jag stoppar i mig. Regelbundenheten får bli höstens stora projekt.


Dagens träning:
Jag vaknade kl 9 och insåg att jag skulle hinna till Östergympa klockan 10. Så jag kilade dit och fick mig ett pass med extra belastning. Att träna ute tillsammans med roliga och trevliga människor ger en helt annan dimension till träningen. Det blir liksom mer njutbart. 

Töntigt att tro att man inte är töntig

Att ha semester är en tid för återhämtning och vila. En tid för paus i arbetet, för att vi ska kunna vara effektivare när vi kommer tillbaka till arbetet. Innan semestern görs storartade planer. Allt ska bli perfekt. Solen ska skina och vattnet vara lagom uppvärmt. En resa till ett spännande land eller till ett all-inclusivehotell vid Medelhavet. Vi ska umgås med dem vi försummat, dricka rosé och grilla.

Och här sitter jag nu en vecka in i semestern och känner att jag inte orkar med något av det där. Jag vill mest bara sova. Det känns som att jag inte hinner med någonting, trots att jag har 21 helt lediga dagar framför mig. 4 av dem ska jag vara utomlands, men i övrigt är jag fri som fågeln. Egentligen är jag ganska nöjd med att inte ha så mycket planer. Det är skönt. Men för varje dag som jag bara lägger pussel och målar i min målarbok känns som slöseri. Inte för min egen del egentligen. För jag blir avslappnad av det. Det är bara det att det inte är så mycket att komma med. Jag slappnar av på "fel" sätt. Det är mer rätt att slappna av i hängmattan vid ett torp i skogen, än ovanpå täcket i sovrummet. Det är mer rätt att lösa korsord på stranden än att måla i målarbok vid köksbordet. Tror jag att andra tycker i alla fall. Jag är alltså stressad över att göra det här med semester på fel sätt. Jag är rädd att vara töntig, som en kvarvarande röst från tonårstiden som förbjöd mig att erkänna att jag älskade att brodera med korsstygn.

I själva verket är det precis det som är töntigt. Att försöka göra och vara på ett annat sätt bara för att man tror att man inte passar in i mallen annars. Det är riktigt töntigt. Så det slutar med att jag i jakten på att inte vara töntig har blivit töntig. Attans!


Dagens träning:
M är utomlands för närvarande så jag fick träna ensam, vilket blev ett benpass på gymmet. Jag drog igenom alla benmaskiner och sen övergick jag till lite utfall med vikter. Jag är stolt över att jag kan själv! Just nu är det gymmet som är nyckeln till framgång.

Minnen och känslor

Tänk att saker kan påverka en så mycket, väcka så mycket känslor. Jag försöker, som jag tidigare nämnt, rensa ut bland alla mina prylar. Samtidigt flyttar mina föräldrar från mitt barndomshem till ett nytt hem. Det innebär att jag inte bara får ta ställning till de saker jag har i min lägenhet, utan också till minnen från barndomen. Massa gamla böcker, skolböcker, lego (som brorsan fick vårdnaden över), minnessaker, gosedjur och prylar i största allmänhet, som jag inte sett på flera år, men som påminner om händelser och känslor från tiden innan jag flyttade hemifrån. Det är känslosamt att gå igenom allt, men också befriande att bara plocka upp, minnas och separera från dem.

En liten del har jag sparat i en kartong som jag ska sätta ner i förrådet. Men det mesta har gått vidare till tippen eller till andra potentiella ägare. Det är skönt. Det fanns nästan inget i gömmorna som jag vill använda idag. En del saker vill jag kunna plocka fram och titta på, känna på och tänka på, en del vill jag kunna ha framme som prydnader i framtiden. Kanske får de naturliga platser i takt med att jag sorterar ut mer här hemma. Kanske får de plats i ett eventuellt annat hem i framtiden.

Så i högre takt än jag hinner och orkar rensa har det fyllts på. Men jag försöker att inte ge upp. Jag kommer långsamt framåt i rensandet och blir allt bättre på att ta ställning till det nya innan jag köper det. Som idag när jag var på stan och köpte en borste, något som verkligen behövs nu när håret börjar bli allt längre, lag valde omsorgsfullt en ekologisk borste av trä och beslöt att slänga min gamla, som är så äcklig att jag valt att använda kam i stället det senaste året. Det var något jag behövde, den är fin, bra för miljön och gör att jag kan slänga minst 3 andra prylar (kammar och borstar som jag inte använder ändå). Ibland är det lättare att slänga först när en ersättare finns. Rensandet går vidare och jag släpper taget om saker och blir allt mindre ägd.

Dagens träning:
Styrketräning med M. Kände mig starkare än i måndags, men attans vad varmt det är.

Liseberg

De senaste dagarna har jag tillbringat tillsammans med Rob och barnen på Liseberg. Det har varit fantastiska dagar, med mycket karusellåkande och ännu mer köande. Det blev så klart mycket sötsaker, men också många gångna steg. Dessutom stod det på Mechanica att den var fysiskt krävande, så det måste ju räknas som träning. Väl?

På vägen hem idag var jag helt slut. Jag är tydligen fortfarande känslig för intryck och folkmassor. Efter 2 dagar med ständiga intryck och dessutom endast korta stunder av total ensamhet så var jag på bristningsgränsen. Sur, trött, illamående och yr. Precis som när depressionen var på sin höjdpunkt, fast då behövdes det bara en halvtimme av intryck, så det är ändå mycket bättre än då. När vi kom tillbaka till stan valde jag att åka hem till mig och vara ensam ett tag. Satte mig i solen på balkongen och läste, men somnade inte som jag skulle gjort tidigare. Efter en timme kände jag att krafterna kom tillbaka och började sakna Rob och barnen igen. Det känns bra, både att det inte var de fyra som jag tröttnat på och att jag är någotsånär stabil igen.

Dagens träning:
Jag tog mig iväg till gymmet idag. Tänkte ta mig ett Yogapass, men det blev intervaller på löpbandet i stället. 0,25 km gång varvat med löpning i 10 km/h i 1 km, 1 km, 0.75 km, 0,5 km och 0,25 km. Och jag orkade alla intervallerna. Jag tycker snarare att de längsta intervallerna är tråkiga än jobbiga. Okej, jag blev ordentligt svettig och andfådd, men ändå inte så att jag var helt slut. Ska nog öka till 11 km/h nästa gång.

En dikt av Marianne Williamson

Den här dikten har  följt mig under många år. Den ger ett annat perspektiv på livet och vår storhet. Dessvärre har jag inte så ofta förmågan att se min egen kraftfullhet. Men ibland när jag kommer att tänka på den här dikten så kan jag i alla fall försöka en liten stund.

Vår djupaste rädsla är inte
att vara otillräckliga.
Vår djupaste fruktan är att
vi är omåttligt kraftfulla.
Det är vårt ljus, inte vårt mörker,
som skrämmer oss mest.

Vi frågar oss själva: Vem är jag
som tror mig vara briljant,
storslagen och talangfull?
Egentligen, om du inte är det, vad är du då?

Du är ett barn av Gud.
Att leka liten förbättrar inte världen.
Det är ingenting upplyst med att förminska dig,
så att andra inte ska känna sig osäkra omkring dig.

Vi föddes att manifestera Guds härlighet som är i oss.
Den är inte bara i några av oss, den är i oss alla.

Och när vi låter vårt ljus skina,
ger vi omedvetet andra människor
tillåtelse att göra det samma.
När vi är frigjorda från vår egen rädsla,
frigör vår blotta närvaro automatiskt andra människor.

                   -Marianne Williamson

Dagens träning

Idag har jag försökt göra klart mitt köksprojekt. Det gick inte. Men semestern är lång och kökseländet ska bli klart innan jag ska återgå till arbetet. Hela dagen har jag gått omkring och velat kring huruvida jag ska träna eller inte. Hade siktet inställt på ett corepass följt av ett yogapass. Men magen har krånglat och jag har känt mig trött och inte haft lust att träna. Samvetet har inte gett mig tillåtelse att tänka att jag ska unna mig att inte träna, jag har ju inte möjlighet att träna förrän på fredag nästa gång.

Så vid femsnåret fick jag ett meddelande från M: "När ska vi träna" och jag svarar "kl 19" och så blev det. M drog mig igenom ett utmanande styrkepass efter intensiv löpning på löpbandet. Armar, axlar och mage fick sig en omgång och jag känner mig tillfredsställd på ett sätt som det var längesen jag kände efter ett träningspass. Jag är stolt över att jag kom iväg och glad över att jag fick sällskap.

Äntligen semester

Efter att ha jobbat hela sommaren, medan kollegor gått på semester, och kommit tillbaka från sin semester blev det äntligen augusti och min tur. Jag behöver inte gå till jobbet igen förrän i september och det känns asbra.

Nu gäller det bara att försöka satsa att vara mer hälsosamt, träna, promenera och äta gott, vällagat och nyttigt. Det borde inte vara så svårt, jag har ju all tid i världen. Dock vet jag att med bristen på den struktur, som finns i jobbvardagen, lätt gör att min inre latmask gärna tittar fram och vill skjuta upp träningen, låta bli att laga mat och unna mig sötsaker. Den här semestern ska bli annorlunda. Det är sista månaden i sommarutmaningen och jag är inte framme ännu. Så det är bara att lägga i en högre växel och träna på!

Jag hoppas att jag hinner blogga en del också, så vi ses under semestern!