Sammanfattning

Som sig bör tänkte jag sammanfatta året som gått...

Träning
Året har inneburit en hel del av den varan. Det började segt, men under sommaren kom jag igång
ordentligt och sedan i oktober fattade jag det bästa träningsbeslutet ever - Att anlita PT-Karoline. Jag är idag starkare än någonsin och det både känns och syns i spegeln att jag är i fysiskt bra form. Jag har dessutom börjat träna styrkelyft, vilket är en träningsform som jag faktiskt gillar.
I augusti lade jag löpningen på hyllan, eftersom det bara kändes tråkigt, dötrist och långtråkigt, för ett par dagar sedan återupptog jag den så smått och tyckte att det var ganska skönt.

Mat
Maten är mitt ständiga gissel. Jag försöker hitta ett sätt att få i mig näring och njuta av maten och må bra, men faller hela tiden tillbaka i gamla mönster. Jag äter för mycket sötsaker och för mycket mat, dricker på tok för mycket cola och småäter för ofta. Detta gör att jag får ont i magen och känner mig uppsvälld.
Under året har jag testat Mindful eating, men klarade inte av att hålla det över tid. Jag har försökt äta mer ren mat, vilket faktiskt går långsamt framåt. Jag och Rob lagar mycket av vår mat och ju mer tid jag spenderar med honom och barnen desto meningsfullare känns det att laga god och bra mat (det blir ju lite extra kul när barnen önskar min mat till sin födelsedag!). Sedan en tid tillbaka har jag börjat räkna kalorier och faktiskt gått ner ett par kilon, trots att det är december, så nu vet jag att jag kan komma ner till min önskevikt om jag bara lägger manken till.
I höstas lovade jag mig själv att dra ner på sötsakerna rejält, vilket fungerade hyfsat fram till mitten av december, men sen gick det utför. Däremot har jag fått koll på antalet måltider. Fem om dagen funkar bra för mig och jag småäter betydligt mindre mellan mellanmålen.

Mental hälsa
Under början av året experimenterade min läkare med mitt Levaxin och jag mådde inte så bra av det, men så snart den var återinsatt så blev jag stabilare.
Jag trodde att jag mådde något bättre i min depression, jag i och för sig haft en del oro över livet och grublerier över framtiden och nutiden under året, trots det slutade jag med min medicinering i höstas och det sorgliga är att jag i november månad bröt ihop och inte klarade stress mer. Det berodde troligen både på att jag slutat med medicinen och på en i allra högsta grad ohållbar arbetssituation. Jag blev sjukskriven och har inte jobbat sedan dess.
Jag har fällt många tårar under året, fler än jag kan räkna, men det fina är att jag hela tiden haft en axel att gråta mot och en person som torkat mina tårar och fått mig att le och skratta igen. Det har varit en lifesaver!

Övrigt
Andra saker värda att nämna är att jag och Rob förlovat oss, och därmed planerar att retas med varandra för en mycket lång tid framöver. Jag har dessutom i princip flyttat in hos Rob och kommer att lämna min lägenhet i januari. Nu när allt är bestämt och klart känns det asbra, trots att det varit mycket beslutsångest på vägen.
Mina föräldrar har lämnat mitt barndomshem och flyttat norrut. Det trodde jag skulle vara jättejobbigt, men nu när jag hälsar på är det bara mysigt, som att komma till en sommarstuga, fast med bra internet.

God Jul

December har varit väldigt annorlunda i år. Jag har varit sjukskriven och mått sådär i själen. Jag har inte gjort allt det där som jag brukar göra i december. Jag har inte varit på samma plats som jag brukar och inte tillbringat tiden med samma människor som jag brukar. Allt har varit annorlunda.

På grund av mitt hälsotillstånd har städningen inte varit så grundlig som jag velat. Hemmet har inte blivit så pyntat som jag brukar, godis och kakor har inte blivit lika bakade.

Däremot har jag tillbringat all min tid tillsammans med en familj som börjar kännas som min. Jag har tittat på julkalendern med Rob och barnen, vi har tänt ljusen i adventsljusstaken, vi har klätt Robs plastgran (och jag och MiniE har övertygat Rob om att det behövs en riktig gran nästa år). Det är andra värden som jag fått och det känns bra, som att starta på nytt. Från och med nu får jag, Rob och barnen tillsammans skapa den advent och den jul vi vill ha tillsammans.

Trots att det känts stressigt på slutet och jag haft en känsla av att julen kom utan förvarning och jag inte hann med något blev det julafton. Jag och Rob åkte hem till mina föräldrar (som flyttat sedan förra julen och där mycket också var annorlunda), och det blev en riktigt mysig julafton och juldag med god mat, riktigt mysigt sällskap och dessutom en del julklappar.

Så i år har jag lärt mig att julen kommer och kan bli bra även om allt inte är som det alltid varit!

God fortsättning mina vänner!

Jogging

För första gången sedan i augusti har jag varit ute och joggat! Det var härligare än jag trodde. När jag slutade springa var jag så less på det och ville aldrig mer snöra på mig ett par joggingskor. Men så för ett par dagar sedan har jag börjat tänka på löpning som något som inte är så tokigt i alla fall och att det kanske skulle vara skönt att träna ute ibland och känna vinden mot kinden.

Så idag orkade jag inte masa mig iväg till gymmet, men kände till min förvåning att det skulle vara helt överkomligt att ge mig ut i joggingspåret. Så fick det bli. Jag joggade i en halvtimme, utan att mäta sträckan och utan att ha några krav på fart och det kändes helt okej, i alla fall de första tio minuterna. Jag tror att jag ska återta joggandet igen, men bara lite ibland och bara när det känns bra. Kanske blir det några lopp 2016 till och med!

Det är gött att känna att det som varit svårt och jobbigt en tid kan bli annorlunda bara man låter det vara ett tag. Jag är ju inte så uthållig, jag har svårt att hålla på med samma sak i en evighet. Just nu lyfter jag tunga vikter och tycker om det, men vem vet hur kul det är om ett par månader. Det gäller för mig att komma ihåg att jag behöver variationen och att min träning är till för att jag ska må bra, inte att jag ska vinna någon sport. Att variera träningen är i alla fall mitt recept på framgång. Men det är ju så klart individuellt.

Kroppen är starkare än hjärnan

Nu när träningen går som på räls är det väl på sin plats att jag skriver lite mer om det där med mat.

Maten är mitt eviga gissel. Jag är fascinerad av att det är så svårt att göra bra val, att det är så lätt att stoppa saker i munnen utan att ens vara medveten om det. Jag tycker också att det är intressant att vissa livsmedel har enorm dagningskraft, medan andra inte har det. Jag blir oftare störtsugen på skumtomtar än på broccoli, trots att jag vet att broccolin förmodligen är bättre för min kropp. Inte bara det att jag blir sugen, jag faller också för suget, trots att jag vet hur sockret påverkar kroppen.

Jag vet en del om det biologiska bakom, att kroppen vill ha energi för att klara av livets utmaningar och att kroppen inte vet att det inte behöver lagra energi i samma omfattning som när vi inte hade outsinnlig tillgång till föda. Men jag är fascinerad över att kroppens drifter är starkare än hjärnans kunskap om vad som är bra för mig. Och då pratar jag inte bara om vad som gör att vi går upp eller ner i vikt, utan också en sån sak som att jag vet att jag inte blir så rolig i magen när jag äter fel saker. Ändå väljer jag inte helt sällan precis den maten. Det finns mängder av exempel på hur kroppen tar makten över hjärnan och lurar hjärnan genom att säga att en gång är ingen gång, eller det är ju bara jul en gång om året.

Det som jag finner tröst i är att man blir bättre på det man tränar på och jag tränar på att välja bra mat så ofta jag kan, och borde därför bli bättre och bättre på att välja det som är bra.

Styrkelyftstävlingen

Igår var det den stora dagen för styrkelyftstävlingen. Jag kom sist och är därmed svagast på gymmet!

Jag är sjukt stolt över mig själv. Efter bara 2 och en halv veckas träning har jag lyft mer än jag någonsin trott var möjligt. Tänk att jag har en okänd talang! Jag är så glad att jag och Rob bestämde oss för att skaffa PT, det är gött att någon annan ser vad man är bra på och hjälper en att utvecklas. Jag hade aldrig vågat mig på detta själv. Jag hade inte heller vågat öka vikterna under tävlingen utan peppningen från henne.

Det var en mäktig känsla att öka i vikter och alla runt om hejar på och applåderar mina framsteg. Ingen sa att jag inte platsade för att jag var svagast, utan bara berömde för att jag var där och gjorde mitt bästa. Detta är definitivt något jag kommer att fortsätta att träna upp.

Resultat:
Marklyft: 72,5 kg
Bänkpress: 30 kg
Knäböj: 50 kg

Dag 20 i sjukperioden

Idag pratade jag med min läkare och blev fortsatt helt sjukskriven året ut, och sen är planen att jag ska börja arbeta halvtid från januari.

Läget är något bättre än tidigare, jag känner mig inte ständigt uppvarvad längre, vilket är skönt. Jag gråter inte heller vareviga dag, vilket är skönt även för Rob.

På den lite mer tråkiga sidan finns det faktum att jag börjat sova sämre igen, innan jag träffade Rob sov jag dåligt i över ett års tid, men med kärleken kom sömnen tillbaka. Nu vaknar jag varje natt vid 4-snåret och börjar grubbla och ligger vaken länge. Det vill jag få bukt med innan jag återgår i arbete. Därför försöker jag att inte sova så länge på morgonen, trots att jag är trött. Jag vet att rutiner är det enda som hjälper det här, men attans vad svårt det är att hålla sig vaken på förmiddagen efter en dålig natt när man bara går hemma och drar runt.

Stess påverkar mig också väldigt mycket fortfarande. Jag får ont i hjärtat av det och blir virrig och stirrig. Men å andra sidan har jag inte så mycket att stressa kring så jag känner inte av det så mycket förutom när jag tänker på jobbet...

Nu tror jag verkligen att jag kommer att kunna återhämta mig så pass mycket att jag kommer att klara av jobbet bättre nästa år. 

Vänner och ovänner

Sedan jag var ungefär 11 år gammal har jag varit ovän med min kropp. Jag minns när vi var i omklädningsrummet efter gympan och de andra tjejerna klämde sig i sidorna och beklagade sig över att de var tjocka, trots att de var fullkomligt normala. Jag minns att jag tänkte att det var så man skulle göra och tänka för att passa in. Man skulle granska sin kropp med kritiska ögon.

Innan den dagen hade jag inget förhållande till min kropp. Det var bara en del av mig, men inget jag tänkte på och framförallt inget jag hade att förhålla mig till. Kroppen var bara en kropp, ett verktyg för att kunna leva och uppleva världen, inget annat.

Men från den dagen i omklädningsrummet började jag förhålla mig till min kropp. Jag granskade den i spegeln, och jag var aldrig nöjd. Det fanns alltid något att klanka ner på, alltid något som inte var bra. Detta har pågått i över 20 år. Ständig missnöjdhet.

Den uppmärksamme läsaren ser att jag skrivit i dåtidsform, det har jag gjort för att jag under de senaste månaderna allt mer insett att min kropp är bra. Jag tittar mig i spegeln och ser något som är hyfsat vackert. Jag ser inte längre ett troll eller en barbamamma, jag ser en stark kropp. En kropp som kan mer än vad huvudet förstår. En kropp som kanske har oönskat fett på vissa ställen, men som för den sakens skull inte är ful.

Jag anar att jag börjar bryta trenden. Jag och min kropp håller på att bli vänner igen efter många års konflikt. Det är en stor lättnad!

11 dagar kvar till tävling

Uppladdningen inför styrkelyftstävlingen är helt annorlunda än hur jag tränat tidigare. Nu ska jag träna tungt tre gånger till, träna förbränning någon gång och från onsdag nästa vecka är det fokus på att vila musklerna och ladda med mat.

Träningen har gått framåt mer högre fart än väntat. Tydligen har jag naturligt bra teknik, jag har kunnat lägga på allt mer vikt och utvecklas i tekniken varje gång jag tränar. Det är så himla coolt att jag för en vecka sedan inte lyft något alls och nu klarar av 60 kg i marklyft. Tänk att lilla jag har en naturbegåvning!

Idag:
Marklyft: 60 kg
Knäböj: 40 kg
Bänkpress: 27,5 kg