måndag 3 augusti 2015

En dikt av Marianne Williamson

Den här dikten har  följt mig under många år. Den ger ett annat perspektiv på livet och vår storhet. Dessvärre har jag inte så ofta förmågan att se min egen kraftfullhet. Men ibland när jag kommer att tänka på den här dikten så kan jag i alla fall försöka en liten stund.

Vår djupaste rädsla är inte
att vara otillräckliga.
Vår djupaste fruktan är att
vi är omåttligt kraftfulla.
Det är vårt ljus, inte vårt mörker,
som skrämmer oss mest.

Vi frågar oss själva: Vem är jag
som tror mig vara briljant,
storslagen och talangfull?
Egentligen, om du inte är det, vad är du då?

Du är ett barn av Gud.
Att leka liten förbättrar inte världen.
Det är ingenting upplyst med att förminska dig,
så att andra inte ska känna sig osäkra omkring dig.

Vi föddes att manifestera Guds härlighet som är i oss.
Den är inte bara i några av oss, den är i oss alla.

Och när vi låter vårt ljus skina,
ger vi omedvetet andra människor
tillåtelse att göra det samma.
När vi är frigjorda från vår egen rädsla,
frigör vår blotta närvaro automatiskt andra människor.
                   -Marianne Williamson

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar