Om stresshantering

Jag är förmodligen sämst i världen på att hantera stress.


Just nu har vi ett läge på mitt jobb som består i fullständig kaos. Eller just nu och just nu, är väl ett lite snålt begrepp, sedan nästan ett år tillbaka och för överskådlig framtid har vi en mycket hög arbetsbelastning. Jag tycker själv att det inte bekommit mig så mycket tidigare, och jag har känt tillförsikt i att jag gör vad jag kan och mer kan jag inte göra. Men nu har verkligheten kommit ikapp och jag sitter där och märker att jag gör fel, jag gör fel bedömningar, jag missar information, jag glömmer, jag tappar tråden och jag undviker det som är svårt.

Det som märks mest är att jag inte orkar något annat än mina 7 timmar och 57 minuter på jobbet. Jag är helt slut om kvällarna. Bara tanken på att städa eller laga mat eller duscha eller prata gör mig utmattad. Jag känner mig gråtfärdig för att jag inte klarar av att jobba på det sätt som det krävs av mig. Jag har till och med funderat på att gå till doktorn och se om hon vill sjukskriva mig, så att jag kan få hinna återhämta mig.

Men egentligen är det inte jag som ska sjukskrivas, det är inte jag som är sjuk. Det är arbetsplatsen som är sjuk. Det är inte jag som ska behöva hantera stressen, det är arbetsgivaren. Jag är normalt en stor anhängare av att själv ta ansvar för det mesta i livet, inte minst min hälsa. Men jag tycker inte att det är rimligt att jag ska behöva använda hela min fritid till att hantera den stress som min arbetsgivare utsätter mig för. Det är inte rättvist. Jag har skrivit under på att jag ska jobba 38 timmar och 45 minuter i veckan för min arbetsgivare. Jag har inte skrivit under på att jag ska lägga ytterligare 38 timmar och 45 minuter i veckan på att hitta och använda strategier för att vara i arbetsbart skick de underskrivna timmarna. Jag tycker inte att det är varje enskild individs ansvar att lära sig att hantera orimliga och otydliga krav. Det är arbetsgivarnas ansvar att se till att vi inte går vilse i vårt arbete.

Jag känner just nu nästan bara frustration. Jag klarar inte av att göra ett tillräckligt bra jobb, och jag tycker inte att jag ska behöva lära mig att hantera stressen mer än jag gör. För jag gör ju det mesta av det där de säger ska underlätta. ser till att gå ut och få dagsljus på lunchen, tränar, äter hyfsat, sover om nätterna, varvar ner, mediterar ibland, skrattar och sånt. Det gör kanske att jag orkar lite längre, men jag vill inte göra allt det bara för att nästan precis klara av att vara på jobbet. Jag vill ha ork när jag kommer hem, åtminstone så mycket ork att jag kan tömma diskmaskinen eller laga kvällsmat eller duscha eller något sånt.