Vikten står still

För tillfället är jag sjukt frustrerad över att min vikt står stilla. Jag tycker inte om att ha BMI som är på övervikt och varken vågen eller måttbandet visar några tecken på att jag blir magrare. Det känns bara hopplöst. Jag vill verkligen gå ner de där 10-13 kilona som skulle göra att jag hamnade på en mer rimlig vikt. Jag tycker inte om att alla byxor klämmer och att jag måste köpa en större storlek nästa gång det är klädinköp på gång. Jag tycker inte om muffinsmidjan eller päronrumpan.

Sedan jag slutade med godis och kakor har jag lyckats stoppa uppgången i vikt i alla fall. Men mer än så har inte hänt. Jag blir trött och frustrerad på att jag tycker att jag anstränger mig och det aldrig är tillräckligt. Jag blir ledsen över att jag, som anser mig vara hyfsat påläst ändå inte lyckas hitta ett tillräckligt sunt förhållningssätt för att komma ner till idealvikten.

Egentligen är det ju ganska enkelt, man måste göra av med mer energi än man stoppar i sig och om jag räknar varenda kalori och är stenhård med det så går jag ner, det har jag gjort förr. Men det är ingen livsstil som håller i längden. Jag kan inte räkna varenda kalori jag stoppar i mig resten av livet och jag vill inte hamna i ett läge där jag går ner och upp och ner och upp och ner och upp i vikt, det är inte bra för kroppen eller själen.

Vad jag skulle vilja är att hitta ett förhållningssätt till maten och träningen som är hållbart på sikt och ett tankesätt som innebär att jag är stolt över mig själv och min kropp och inte hela tiden klankar ner på den för att den är lite rund. Jag vill känna mig vacker och stark och jag vill att det ska synas att min kropp är vacker och stark. Jag vill våga tro på Rob och Malin och MaxiE när de säger att jag är fin som jag är.

Mitt resonemang är motsägelsefullt, å ena sidan vill jag vara nöjd med min kropp som den är, och å andra sidan vill jag förändra den. Och det är en del av bekymret för jag tänker att det måste vara antingen eller. Antingen gå ner i vikt eller vara nöjd med min kropp som den är. Men kanske är det inte så att man måste välja. Tänk om det finns ett sätt att göra båda, att vara stolt över kroppen som den är och samtidigt förbättra den. Att välja det som är hälsosamt och som gör att kroppen fungerar bättre, och jag tror att min kropp kommer att fungera bättre om den slipper släpa runt på nästan 29 kg fett.

Nu är bara frågan hur jag ska komma vidare, och det finns ett utkast till en plan, men den tänkte jag skriva mer om i nästa inlägg, som förhoppningsvis produceras i morgon.


Dagens träning:
Jag är faktiskt asnöjd med min träning idag. Jag gick till gymmet och tränade styrka. Jag hade gjort upp ett program innan jag kom dit och höll mig till det, även när det blev jobbigt. Vissa justeringar gjordes, men inte för att komma undan det som var jobbigt, utan för att jag kom på effektivare övningar under tiden jag var där (det är lättare att komma på vad som kan göras när man är på plats än hemifrån). Men jag genomförde ett tungt styrketräningspass helt på egen hand!