Idag var det veckans stora dag. PT-dagen! Jag och Rob satte oss ner tillsammans med PT-Karoline, som frågade oss allt möjligt om oss och vår träning och våra mål.
Hon sa att det inte alls är omöjligt att jag kan gå ner i vikt. Vi satte ett mål på 65 kg (men jag kommer att dansa glädjedans redan vid 68 kg). Hon gav också feedback att vi båda verkar ha bra koll redan, men att hon kan hjälpa oss att bli ännu bättre. Vi gjorde en ny kroppsmätning och när jag jämför med förra månadens mätning såg jag att jag gått upp nästan 1 kg i muskler och ner 2 hg i fett. Det helt utan PT, vilket innebär att även den träning jag gjort hittills är bra.
Vi har fattat beslut om att träffa PT en gång i veckan i 6 månader. Sen bör vi båda kommit betydligt närmare våra mål.
Jag hoppas att jag förutom att gå ner i vikt och må bra också lär mig att pressa mig själv mer så att jag inte ger upp när jag tycker att det är jobbigt med träningen. För träning är jobbigt. Det är liksom det som är hela grejen. Musklerna behöver mer belastning för att bli starkare och mer belastning är jobbigt. Det är inte förrän efteråt det blir lättare, i vardagen, när man orkar stå, gå, springa, cykla och bära mer. Då visar sig vinsten. Eller för all del, när man kan brotta ner sin fästman ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar