Lycka är att inte sträva efter lycka

Tidigare har jag strävat efter att bli lycklig. Jag har läst massor av böcker som handlar om att tänka annorlunda så blir saker annorlunda, att tänka positivt, att vara i nuet och att vända ut och in på sig själv för att bli lycklig.

Men så en dag förbjöd jag mig själv att köpa fler självhjälpsböcker. Jag blev så trött på att sträva efter ett annat liv, ett mer tillfredsställande liv, att jag gav upp. Det var inte roligt att hela tiden försöka tänka på ett sätt som inte var mitt, att försöka vara någon som inte var jag. Jag orkade inte hela tiden jaga mig själv med en gaslampa för att förändra mitt liv till ett lyckligare liv.

I stället har jag försökt acceptera mig själv som jag är, försökt på mitt eget sätt att lära mig att jag är värd att existera, att ta plats, att bli älskad. Jag har försökt bli vän med mig själv. Vara den jag är och hoppas att det fungerar. Jag har märkt att jag med den här taktiken blivit mer tillfreds med mitt liv. Jag mår bättre och känner att livet är roligare. Jag mår helt enkelt bättre av att acceptera mig själv som jag är, med både bra och dåliga sidor. Jag tycker allt mer om att vara den jag är och tänker mindre på vad andra ska tro och tänka om mig. Det är befriande.

Jag försöker fortfarande förändra mig själv, men inte för att bli någon annan, bara för att bli bättre, och framförallt för att må bättre och trivas bättre med mig själv. Jag försöker inte längre ändra min personlighet och mina tankar, jag försöker bara finslipa och polera så att jag kan stråla lite mer.


Dagens träning:
Vi har gympa varje torsdag på jobbet, idag höll jag och min kollega D i passet och det blev cirkelträning utomhus. Det är väldigt skönt att träna till fågelsång i stället för dunka-dunka-musik. Jag känner att jag håller på att bli starkare igen, vilket är underbart.