Urk vad jobbigt det är att vara förkyld. Det är jobbigt att vara på jobbet och tänka och vara social, ändå är jag inte tillräckligt sjuk för att man ska kunna säga att min arbetsförmåga är nedsatt i mitt ordinarie arbete.
Men det jobbigaste är att inte kunna träna eller ens orka promenera. För varje dag som går kommer jag mer och mer efter i höstutmaningen, vilket stressar lite, även om jag har tillräckligt många veckor på mig att ta igen det när jag blir frisk. Men framförallt känner jag att vissa delar av kroppen skulle vilja röra på sig. Jag längtar efter att kunna promenera, cykla till jobbet eller styrketräna med M och det känns helt otroligt bra att längta. Jag som alltid tagit alla chanser att vila, gärna dragit ut på viloperioden efter sjukdom lite längre än nödvändigt. Jag som alltid suttit stilla och tyckt att träning varit ett nödvändigt ont. Jag har kommit till en punkt när jag längtar efter att röra på mig.
Kan jag det så kan alla det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar