Att fatta varaktiga beslut

Nu har det gått tre veckor sedan jag fick nog av att äta mig allt fetare och allt närmare sjukdom och död. Nåja, så illa var det kanske inte, men jag snaskade för mycket och hade mycket svårt att vända viktkurvan till en nedåtgående kurva. Hur som helst så kommer ni säkert ihåg att jag lovade mig själv att sluta med godis, kakor, chips, tårta och glass. Jag lägger undan 20 kr för varje dag som jag klarar detta och har idag 360 kr, vilket innebär att jag unnat mig detta vid tre tillfällen. Ett var hos farmor, där det både känns oartigt att inte ta och där kakorna smakar som de ska. De två andra var när jag själv bjöd på äppelkaka på jobbet och sedan någon dag senare åt resterna med Rob och barnen.

Jag tycker faktiskt att det går bra. Jag är inte särdeles sugen på sötsaker, och jag har inte jättesvårt att avstå när det bjuds. Vi hade till exempel två dagar med utbildning denna veckan och det bjöds på kaka till eftermiddagskaffet och jag avstod (till och med från vaniljhjärtana igår!). Jag är stolt över detta och inser att det "bara" behövs att man verkligen bestämt sig för att klara av att sluta. Fast beslutet måste vara på riktigt. Jag har bestämt mig för att sluta äta godis hur många gånger som helst tidigare, men inte lyckats, för jag ville egentligen inte riktigt. Jag hittade på undantag och ursäkter ständigt. Det var som att beslutet inte var förankrat i hjärtat, utan bara i hjärnan.

Det jag tycker är svårt är att veta när beslutet är på "riktigt" och när det inte är det. Det känns ju nästan likadant. Jag har exempelvis lyckats gå ner ordentligt i vikt två gånger tidigare, men jag har påbörjat viktprojekt dussintals gånger och använt samma metod, men med den skillnaden att beslutet var mer förankrat i hjärtat. Det var jag som ville det, inte bara för att det är det man ska vilja, utanför att jag ville det, och då var det inte lika svårt att i varje given situation göra aktiva val. Men i stunden när jag fattar de beslut som visar sig inte fungera, så tror jag att de är på riktigt. Så en del i att lära känna mig själv är att fundera på vad som skiljer sig åt redan då och hur jag gör när jag fattar beslut om förändringar som håller mer än ett par dagar.


Dagens träning:
Box med M. Inte ett så där väldigt givande pass. En alldeles för fjollig ledare och det blev inte alls lika intensivt som vi är vana vid. Men det var roligt att träffa M och det är bättre att träna än att inte träna.