I torsdags blev stressen mig övermäktig. Jag bröt ihop på hallmattan och storbölade för att jag inte orkar mer. Jag orkar inte kämpa varje dag för att hålla ett mått som är så snävt att bara de med superkrafter kan klara av det. Jag kontaktade min chef och vi kom överens om att jag skulle ta en paus ett par dagar. Idag är andra dagen jag stannar hemma från jobbet och jag har bestämt mig för att stanna hemma i morgon också. Sen vet jag inte.
Det är där jag är idag. Jag vet inte.
Vad jag vet är att jag inte kan fortsätta som innan. Jag kan inte gå med nerverna på helspänn hela tiden. Det känns som om jag hela tiden jagar något som jag inte vet vad det är och det är frustrerande. Jag borde kunna hantera arbetssituationen och livet i övrigt. Jag borde kunna hålla ihop, men ändå gör jag inte det och jag börjar bli nyfiken på varför. Men jag vet inte.
Det är där jag är idag. Jag vet inte.
Jag vill bara må bra, jag vill klara av mitt jobb på ett rimligt sätt. Jag vill behandla Rob så väl som han förtjänar. Jag vill orka mer än bara jobb och träning. Det vet jag i alla fall
Det gör mig så ont att läsa att du inte mår bra. Var rädd om dig! Jag tänker på dig. Stora kramar!
SvaraRadera